Usch

Mitt undre bandaget var ju rejält nedblodat redan timmarna efter operationen men på sjukhuset klistra de bara på ett gäng plåster till över. Har haft en obehagskänsla kring detta och i lördags kändes det riktigt obehagligt. Det kändes liksom svampigt och riktigt äckligt därunder. Ringde 1177 och rådfrågade om jag skulle byta men fick svaret att det var bättre att låta det vara. Forskning visade numera att det var bättre att inte byta bandage än att göra det. Så jag lät det vara.

På söndagen var känslan den samme men nu luktade det inte gott dessutom. Så jag ringde 1177 igen och sköterskan där tyckte jag skulle öppna och kolla om det såg rött ut. Sa "glöm det" för min inre känsla sa verkligen ifrån att öppna detta bandage hemma. Så hon tog mitt nummer slutligen och efter en stund ringde en distriktssköterska upp mig från jouren. Fick en tid hos henne och åkte iväg.

Hon sa direkt när hon såg bandaget att det var blodigt och hon började lossa det för att byta. Hon fick avbryta för att packa in mig då det rann blod. Hon nämnde efteråt att hon först trodde att jag blödde än men det visade sig vara gammalt blod. Jag hade rejält med gammalt blod därunder och stanken var hemsk. Usch. Hon tvätta rent och tyckte såret såg fint ut. Satte på ett nytt bandage och sa att jag gjort rätt som ringt och fått det bytt. Och jag hade gjort rätt som inte öppna upp det hemma. 

Att följa den inre känslan är alltid rätt...

Idag har jag mer värk än igår. Det ömmar, spänner, drar, svider och jag mår inte på topp. Överkörd och manglad. Väntar på att läkaren sa ringa upp och hoppas få tid för en koll av magen. 





↑