”Sånger i skymningen” av Camilla Davidsson

(null)

"Två år efter den livsförändrande pilgrimsvandringen till Santiago de Compostela har Emma lyckats bryta sig ur ekorrhjulet och lagt det mesta av sitt emellanåt destruktiva beteende bakom sig. När vi möter henne i Sånger i skymningen har hon just lämnat Fårö efter en sommars arbete på Solgården. Att driva ett pensionat var långt jobbigare än hon väntat sig och hon bestämmer sig för att återigen pilgrimsvandra i Spanien, dels för att få en smula lugn och ro, men även för att få rätsida på tankarna kring Olle, den tjugo år äldre läkaren hon är kär i. De har spenderat sommaren ihop, men undvikit det viktigaste samtalsämnet av alla frågan om barn. Pilgrimsvandringen blir inte alls som Emma föreställt sig och en dag får hon ett oväntat samtal hemifrån. Hennes mamma har fått en stroke och ligger på sjukhus med svåra men. Emma lämnar motvilligt Spanien med huvudet fyllt av frågor. Får man vara arg på en svårt sjuk förälder? Kommer mamman att dö? Kommer hon att sörja eller bli lättad i så fall? Deras relation har varit allt annat än enkel och de har inte setts på närmare två år. Inte minst undrar hon hur det ska bli med Olle ska de lyckas hitta en framkomlig väg i barnfrågan, eller har de nått vägs ände?"


Detta är fjärde boken om Emma. Jag är tacksam för att det blev en fjärde bok och jag kan lätt läsa fler böcker om Emma. Hon fångade mig redan i första boken och jag är tagen av dessa böcker. De är inte bara riktigt bra de efterlämnar så mycket mer. De öppnar upp funderingar och tankar om det egna livet. 


Fjärde boken är precis som de tre första, riktigt riktigt bra. För mig är detta bland det bästa som skrivits. En favorit som består. 


När jag började läsa så läste jag sakta. Ett par kapitel i taget om dagen. Jag ville inte nå slutet och behöva lämna Emma. För Emma är en kvinna som man lätt fastnar för. Hon är som jag. Igenkänningsfaktorn är hög. Karaktärsbeskrivningarna är underbara, de blir levande. Miljön är målande och man kliver in i boken och ser allt man läser. 


Jag har alltid haft svårt för feelgoodböcker. Inte min grej. Jag är mer en deckarläsare. Tills jag träffade på Emma genom författaren Camilla Davidssons böcker. Tack vare dessa två har jag fallit för feelgood även om just Camillas böcker om Emma är svårslagna. 


Rekommenderar dig varmt att läsa "Sånger i skymningen", men har du inte läst de första tre böckerna så börja från början med den första. Jag lovar, du kommer inte att ångra dig!


Betyg: 5+ av 5 möjliga


(null)


"Kriminalkommissarie Leah Quiller skipar rättvisa två gånger" av Ramona Fransson

(null)

"Begynnelsen - Del 1 av 3 i Ramona Franssons nya trilogi. Caroline von Steinberg är tjugo år ung, vacker, nygift och djupt förälskad i sin make och de väntar sitt första barn. Hon tar en promenad på godset ägor och vandrar genom fälten av solgul raps tillsammans med sin älskade hund. Himlen är sommarblå och för Caroline är lyckan total. Plötsligt blir allting svart och hon är fånge i en ond mans armar. Hon kan inte andas. När hon vaknar till för ett ögonblick är hon bunden till händer och fötter och försedd med munkavle. Nästa gång hon vaknar ligger hon på sjukhus. Barnet hon bar på är förlorat. Hennes underliv söndertrasat och hon får veta att hon lämnats att dö i ett dike. Hon väljer att utbilda sig till polis i hopp att kunna hjälpa andra offer och nu vid trettiofem års ålder är hon utvald till spaningschef för den nya sexbrottsroteln i Göteborg. Åren som polis har gjort henne djupt besviken på den urusla rättvisan för offer och nu gör hon det alla vill men ingen vågar, skipar rättvisa två gånger med sin egen rättssal. Med sin nya identitet, Leah Quiller, letar hon samtidigt efter mannen som förstörde hennes liv och när hon hittat honom vet hon vad som ska ske."

Jag har alltid gillat Ramona Fransson och de böcker hon skrivit. När nyheten om att hon skulle skriva böcker med nya karaktärer kom var jag både glad och ledsen. Självklart nyfiken på vad som väntade men även sorg då man som läsare tvingades vinka adjö till karaktärer man lärt känna och känna med. Men nytt är bra oftast. 

Och detta är bra. Och egentligen inte bara bra utan mycket bra. Som läsare fastnade jag direkt i berättelsen och karaktärerna kändes spännande. 
Detta är en bok som känns äkta och den är också baserad på verkliga händelser. Detta faktum ger boken en extra dimension och det hela blir mer än obehagligt. 

Vill du ha riktigt bra läsning i höstmörkret - läs den! 

Betyg: 5 av 5 

"Aneurysmdimma" av Per Myrhill

(null)

(null)

"En vanlig kväll strax före jul blev Per Myrhill sittandes kvar i TV-soffan när hela familjen hade lagt sig. Plötsligt fick han en huvudvärk som bara ökade, tills han tuppade av. Hans fru hittade honom i soffan på morgonen. Trettiosju år gammal hade Per Myrhill drabbats av en massiv stroke. Han genomgick flera komplicerade operationer och placerades i medicinskt framkallad koma under två veckor. Utgången var oviss och han svävade länge mellan liv och död, med oddsen 1 mot 50.
Under det största ingreppet öppnade man hans kranium och råkade skära av den stora nerven på höger sida av huvudet som sörjer för höger sida av ansiktet. Nervtrådarna hittade aldrig tillbaka till varandra vilket resulterat i en fruktansvärd smärta som inte ens morfin rår på. Han tvingas idag ta tunga mediciner i höga doser, och är vissa dagar så utslagen av smärtan att han bara kan ligga still i ett mörkt rum timme efter timme. Senare fick han en gång i veckan en större spruta med bedövningsmedel rakt in i huvudet. För ett halvår sedan satte han sig ner och berättade hela sin historia fram till idag. Här är den berättelsen."

För många år sedan kom jag i kontakt med författarens fru via sociala medier. Jag började följa hennes blogg och har gjort så sedan dess. En otroligt stark kvinna och dessutom väldigt omtänksam och ödmjuk. En dag blev hennes man mycket sjuk. Jag följde deras kamp via hennes blogg och jag gör det än idag. För de kämpar ännu. Det som hände Per är något som berör och för min del förstärker det mitt numera vardagliga tänk; vi vet inte vad som väntar runt hörnet så lev nu! 

Boken är i serieformat och är otroligt gripande. Man känner oron, frustrationen och bilderna förmedlar smärtan och maktlösheten. Den ger en ärlig bild utav dagens vårdsverige, med dess berg och dalar. 

En bok att köpa och läsa!

Betyg: 5 av 5  (null)

Visa fler inlägg