Kämpar

(null)

Man kan lugnt säga att jag ramlat ned rejält i ett svart hål och jag försöker verkligen kämpa mig upp ur detta. Flera gånger når huvudet upp över kanten och jag kikar fram med lycka för att strax tappa greppet för att dimpa ned igen. Irriterande och frustrerande! 

Extraslag, smärta, dimsyn, illamående och en en extrem olustkänsla i kroppen är vardag. Det gäller att lägga energin där den behövs. Inte göra för mycket och inte för lite. Utan hitta till detta härliga lagom. Men utöver det vanliga så har även en förkylning kommit på besök med lite halsont, snuva och ökade symtom från bröstkorgen. 

Inatt hade jag dessutom värsta natten på väldigt, väldigt länge. Mensen kom igår och på kvällen hade jag en eskalerande smärta som nådde sin kulmen inatt när jag låg stilla i sängen och inte vågade röra mig pga smärtan samtidigt som jag inte kunde ligga still pga smärtan. Smärtlindringen hemma hjälpte inget, vetekudden lindrade inget. Jag frös. Svettades. Mådde illa. Och hade brutalt ont. Stundtals var jag nära att be mannen ringa ambulansen. Men så biter man ihop. För det är enklare. Men nattens smärta var brutal på ett nytt vis. Och allt som är nytt gör mig lite orolig. Så det var en tuff natt :-( 



Visa fler inlägg