Igår efter att Julia lämnats på skolan stannade jag och Elin ute en stund. Tog oss till baksidan men det var så sjuka snömängder att det blev ett svettigt gympapass att ta sig fram. Elin lyckades bättre än jag, då vikten var något mindre. En annan sjönk
som en sten vid varje steg. Passade på att fota lite. Vem vet när vi har dessa snömängder igen. Efter gympapasset tog vi en kort promenad i jakt på lite snöhögar som Elin glatt besteg. Jag stannade tryggt kvar på marken. Säkrast så.
Elin är lite förkyld och det går magsjuka på hennes förskola. Så hon är hemma med mig. Och det känns så skönt. Mitt psyke behöver inte ett tyst hus och långsamma timmar. Känns skönt att tillbringa tid med Elin och även om vi inte gör något speciellt
aktivt krävande så är hon nöjd. Säkerligen på grund av förkylningen. Så jag passar på att njuta av egentiden med henne.
