”Sånger i skymningen” av Camilla Davidsson

(null)

"Två år efter den livsförändrande pilgrimsvandringen till Santiago de Compostela har Emma lyckats bryta sig ur ekorrhjulet och lagt det mesta av sitt emellanåt destruktiva beteende bakom sig. När vi möter henne i Sånger i skymningen har hon just lämnat Fårö efter en sommars arbete på Solgården. Att driva ett pensionat var långt jobbigare än hon väntat sig och hon bestämmer sig för att återigen pilgrimsvandra i Spanien, dels för att få en smula lugn och ro, men även för att få rätsida på tankarna kring Olle, den tjugo år äldre läkaren hon är kär i. De har spenderat sommaren ihop, men undvikit det viktigaste samtalsämnet av alla frågan om barn. Pilgrimsvandringen blir inte alls som Emma föreställt sig och en dag får hon ett oväntat samtal hemifrån. Hennes mamma har fått en stroke och ligger på sjukhus med svåra men. Emma lämnar motvilligt Spanien med huvudet fyllt av frågor. Får man vara arg på en svårt sjuk förälder? Kommer mamman att dö? Kommer hon att sörja eller bli lättad i så fall? Deras relation har varit allt annat än enkel och de har inte setts på närmare två år. Inte minst undrar hon hur det ska bli med Olle ska de lyckas hitta en framkomlig väg i barnfrågan, eller har de nått vägs ände?"


Detta är fjärde boken om Emma. Jag är tacksam för att det blev en fjärde bok och jag kan lätt läsa fler böcker om Emma. Hon fångade mig redan i första boken och jag är tagen av dessa böcker. De är inte bara riktigt bra de efterlämnar så mycket mer. De öppnar upp funderingar och tankar om det egna livet. 


Fjärde boken är precis som de tre första, riktigt riktigt bra. För mig är detta bland det bästa som skrivits. En favorit som består. 


När jag började läsa så läste jag sakta. Ett par kapitel i taget om dagen. Jag ville inte nå slutet och behöva lämna Emma. För Emma är en kvinna som man lätt fastnar för. Hon är som jag. Igenkänningsfaktorn är hög. Karaktärsbeskrivningarna är underbara, de blir levande. Miljön är målande och man kliver in i boken och ser allt man läser. 


Jag har alltid haft svårt för feelgoodböcker. Inte min grej. Jag är mer en deckarläsare. Tills jag träffade på Emma genom författaren Camilla Davidssons böcker. Tack vare dessa två har jag fallit för feelgood även om just Camillas böcker om Emma är svårslagna. 


Rekommenderar dig varmt att läsa "Sånger i skymningen", men har du inte läst de första tre böckerna så börja från början med den första. Jag lovar, du kommer inte att ångra dig!


Betyg: 5+ av 5 möjliga


(null)