Lucia

Eftersom yngsta jäntan fortfarande inte var pigg blev det lite ändrade planer med luciafirandet. Hennes egna firande på förskolan ställde vi såklart helt in. Så himla trist men inte mycket att älta om. Äldsta jäntan hade sitt firande igårkväll. Och planen var såklart att åka hela familjen och sedan stanna och fika. Men nu blev det bara jag som fick äran att se detta underbara uppträdande från vår familj. Sedan åkte vi hem och fikade med pappan och Elin.

Jag är såååå känslig för sånt här. Så när Julia och hennes klasskompisar skred in i mörkret ja då föll tårarna hos denna mamman. Haha. Jag kommer säkert att bli en sån där pinsam morsa som ska böla jämt ;-) Men det var SÅ vackert och de sjöng så fint! Och det mest berörande var att jag hörde Julias röst hela tiden. Hon sjöng verkligen, så vackert och fint!  Så det var en mycket stolt mamma som satt där! 

(null)

När jag satt där och lyssnade på de fina sångerna så kände jag mig så varm i hjärtat. Jag kände inget annat än ren lycka. Att jag fick sitta där och uppleva detta. Jag tar inget förgivet längre utan lever här och nu. Varje sekund är dyrbar och räknas. Varje andetag, varje ögonblick. Här och nu. Och igår rann tårarna av lycka och kärlek.