Lycka

Jag visste att brevet som låg i brevlådan innehöll något som hade med min lymfkörtel att göra. Det var ifrån landstinget och jag väntade inget annat brev från dem. Lät brevet ligga på hallbyrån. Vågade inte öppna det. Tänk om det var en tid för återbesök. Tänk om... Slutligen insåg jag att det bara fanns ett sätt att agera och det var att öppna det. Känslan när jag insåg att det inte var en återbesökstid är obeskrivbar. Känslan när jag om och om läste läkarens meningar. Lymfkörteln var en reaktiv sådan och det fanns inget farligt i den enligt patologen. Lättnad! Lycka! 

Av någon anledning blev lymfkörteln förstorad och av någon anledning ville den inte återgå till normal storlek efter det. Men väntan på detta besked har varit vidrigt! Våren har varit lång och hemsk sedan detta helvete startade i januari. 

Hur mår jag då fysiskt? Jag har vidrigt ont efter operationen. Svullnad och smärtor som är riktigt jobbiga. Äter smärtstillande och lever på hoppet att kroppen kommer läka detta så småningom. Tanken var att jag skulle börja arbetsträna förra veckan men det gick inte alls. Klarade inte av att köra bil och att böja mig är en ansträngning utan dess like. Sover uruselt och mår minst sagt skit! På detta allt det "vanliga" så man kan lugnt säga att det är tufft. 

Men bakom molnen skymtar solen...

#1 - - Anonym:

Vad skönt. Kram 💟/Jenny