Less

Vi tog en promenad. Jag och barnen. Vi gick sakta. Och då menar jag sakta. Vi tog pauser och studerade tussilago och hästbajs. Ändå. Så ont i magen nu. Höften svider. Jag mår illa. Så less. Vill ha tillbaka mitt liv. Jag vill inte ha det såhär! Priset för en kort promenad är högt när man efteråt totalt däckas av smärtorna och tarmarnas protester.


Så less på detta! Det är inte jag. Jag vill ha tillbaka mitt liv och min kropp!


Lycka

Jag visste att brevet som låg i brevlådan innehöll något som hade med min lymfkörtel att göra. Det var ifrån landstinget och jag väntade inget annat brev från dem. Lät brevet ligga på hallbyrån. Vågade inte öppna det. Tänk om det var en tid för återbesök. Tänk om... Slutligen insåg jag att det bara fanns ett sätt att agera och det var att öppna det. Känslan när jag insåg att det inte var en återbesökstid är obeskrivbar. Känslan när jag om och om läste läkarens meningar. Lymfkörteln var en reaktiv sådan och det fanns inget farligt i den enligt patologen. Lättnad! Lycka! 

Av någon anledning blev lymfkörteln förstorad och av någon anledning ville den inte återgå till normal storlek efter det. Men väntan på detta besked har varit vidrigt! Våren har varit lång och hemsk sedan detta helvete startade i januari. 

Hur mår jag då fysiskt? Jag har vidrigt ont efter operationen. Svullnad och smärtor som är riktigt jobbiga. Äter smärtstillande och lever på hoppet att kroppen kommer läka detta så småningom. Tanken var att jag skulle börja arbetsträna förra veckan men det gick inte alls. Klarade inte av att köra bil och att böja mig är en ansträngning utan dess like. Sover uruselt och mår minst sagt skit! På detta allt det "vanliga" så man kan lugnt säga att det är tufft. 

Men bakom molnen skymtar solen...

Torsdag

Vet inte riktigt varför men igår när jag kröp ned under täcket frös jag något så fruktansvärt. Trots påklädd och med varm vetekudde kunde jag inte komma till ro och somna. Antar att kroppen bekämpar mycket nu och har fullt upp. Bihåleinflammation och mens. Sämsta kombon. Mår skit!!


Men måste göra tummen upp för nässprayen Nasonex. Det är en kortisonspray och även om jag inte är bra så är jag mycket bättre. Stor skillnad! Hoppas slippa den vidriga antibiotikakuren, men den ligger i skåpet om läget kräver. Är väldigt tveksam till antibiotika och känner verkligen att jag gör allt jag kan för att slippa ta det. 

Så håll tummarna att sprayen hjälper fullt ut ❤️

Skriv inläggstext 

Visa fler inlägg