I mörkret faller tårar

I natt flög jag upp ur sängen. Vaknade och kände att något var fel. Och mycket riktigt forsade blodet ur näsan. Hatar när detta händer. En del av mitt liv sedan tonåren. Har blött näsblod i mängder och ofta svårstoppat. Men det konstiga är att under cerazettebehandlingen blödde jag inte näsblod en endast gång under dessa fyra månader. Det sjuka är att jag i går tänkte "vad länge sedan jag blödde näsblod". Man får alltid betala för sådana tankar.

Satt på toaletten och gjorde allt i min makt för att få stopp på blodflödet. Tårarna kom. Av frustration och trötthet. Men efter nästan en timmes forsande var jag på väg att kapitulera och åka in till akuten. Men strax därefter vände det och lugnade ner sig. Tillräckligt för att kunna lägga mig igen. Men sömn blev det dåligt utav. Kunde inte slappna av. Näsan packad av blod och jag låg där i mörkret och svalde blodet.

Klev upp imorse och kände direkt att det forsa ut blod. Tänkte NEJ!!! Orkar inte!!! Men det visade sig vara gammalt blod som ville ut. Tack och lov! Men idag blir det lugnt och stilla.