Gnäll

FOkej. Nu snackar vi lite allvar. Är du en av de som tycker jag gnäller mycket? Då är du varmt välkommen att ta mina krämpor ett tag. För detta är fan inte roligt längre. Jag är så sjukt less på mina hälsobekymmer. Så less att det enbart kan beskrivas med en massa fula ord. Och det skonar jag er från.

Smärtan i buken är krossande. Jag knäar av smärtan. Jag äter alla tänkbara värktabletter men inget hjälper. Jag har tvingats lära mig att snabbt lägga mig på golvet de gånger jag är på väg att svimma nattetid. Jag äter tabletter för allt tänkbart. Så less på allt detta!

Sedan kommer då problemet med ögat. Den smärtan är skärande. Att behöva titta är plågande. Varje ögonrörelse, varje blinkning gör mig illamående av smärta. Det gör så sjukt ont i ögat att jag bara vill lägga mig ned i fosterställning och gråta. Men jag vågar inte. För det gör så himla ont i ögat redan utan tårar. Hade gott och väl varit tufft nog med ögonlocksinflammation. Men när det tillkom EN vagel igår vart det riktigt tufft. Hade stor lust att lägga mig ned, blunda och ligga så tills det var över. Att sedan idag vakna och kunna konstantera att det inte är bara en vagel/varbildning utan TVÅ. Då är det tillåtet att gnälla.

Jag kanske gnäller mycket nu. Men jag har all rätt att gnälla. För just nu är det verkligen riktigt riktigt tungt.

(Bilden visar en del av mina dagliga mediciner)

#1 - - Linda S:

Jag tror att det är viktigt att få "gnälla". Det känns på något skumt vis lite bättre att få dela med sig av hur man på riktigt mår och då får omgivningen en chans till att visa hänsyn o hjälpa i den mån det går. Känner tyvärr igen en del av medicinerna du tar så jag förstår att din smärta måste vara förjäklig. Hoppas verkligen att det vänder för dig! Kramar