Vågar man hoppas?

Vageln i ögat är mindre än på väldigt länge. Vågar knappt skriva orden för då växer den jäkeln säkert igen. Medicineras fortfarande med ögondropparna med kortison, inflammationen är mycket bättre så jag hoppas verkligen det får fortsätta vara så nu. Less på detta noggranna tvättandet av ögonen morgon och kväll, men det är bara gilla läget resten av livet. Och slipper jag bara en sådan hemsk inflammation igen (tyvärr är det ju kroniskt så risken är stor att jag kommer drabbas igen) så är det ju värt dessa egentligen ynka minuter i livet.

Däremot är ögonen torrare än torrast vissa dagar, så det är ett konstant droppande med torra ögon-droppar. Men återigen så är det ju värt det om bara ögat mår bra :-)