Ljus i mörkret

Denna helg betyder mycket för mig. En tid att minnas alla de som lämnat oss lite extra. Jag har nog sedan barndomen besökt en kyrkogård (eller fler) denna helg. Har jag av någon anledning inte kunnat ta mig iväg har jag tänt ljus hemma. För en sak är jag säker på och det är att man inte "måste" till en gravplats utan det kvittar var man tänder ljuset. Det är tanken som räknas.

Men att ta en promenad efter mörkrets ingång denna helg och se alla dessa ljus brinna. Det är något speciellt. Det är värmande och ger en sinnesfrid.

Mina barn har varit och tänt ljus på sin farfars grav varje år sedan de kom till världen. Och vi har även då tänt ett ljus i minneslunden för alla som vi saknar. Minns första året när Julia var nyfödd och låg i babyskyddet. Det var en speciell händelse som betydde mycket för mig.

Barnen har aldrig träffat sin farfar då han lämnade oss flera år innan de kom till världen. Men han finns med oss ❤️ Vi pratar om farfar och låter barnen lära känna honom trots att han fysiskt inte är här.

I år så kommer ljuständningen att vara extra speciell för oss alla då vi kommer att tända ett speciellt ljus för vår lilla Mimmi som lämnade oss i höstas. Den saknaden gör fortfarande vidrigt ont och tomheten efter vår lilla dunboll är otroligt tuff.

Många är saknade och fattas oss...

#1 - - Catarina H:

Fint skrivet! <3