Fokus

Livet handlar om fokus. Det gäller speciellt när det är lite tufft i tilllvaron. I alla fall för mig. När varje dag är en enda lång kamp då gäller att fokusera och se framåt. Inte för långt bort. Inte för omöjligt. Utan på små mål i livet. För varje steg framåt är ändå ett steg framåt. Och det kommer tyvärr många bakslag. Många steg bakåt. Ständigt. Men jag väljer att ändå fokusera framåt. För det finns inget annat val. Ingen annan väg att gå.
 
Jag påbörjade en hormonbehandling, Cerazette, för lite mer än tre veckor sedan. Målet är att jag varken får ägglossning eller mens, och att jag därmed får mindre smärta. Tre månader skulle jag prova detta minst. Det tar liksom tid för kroppen att fatta läget och hittills kan man sammanfatta det hela med att min kropp inte alls fattat läget. Jag mår sämre än någonsin. Smärtan är värre. Illamåendet är värre. På detta en hemsk yrsel som kommer när man minst anar det och självklart också vid de mest olämpliga situationerna. Hela kroppen skriker. Ingenstans funkar jag som man ska. Jag är helt slut bara av att existera.
 
Så nu gäller det att fokusera. Räknar ned. Ska klara av minst tre månader. För det kan vända. Det kan bli bättre. Det kan bli bra. Fokus.
 
Och jag vet att många äter just Cerazette som preventivmedel och mår tipptopp. Inga biverkningar och allt är solsken. Men min kropp är trasig. Cerazette är inte ett preventivmedel för mig. Det är en medicin. En medicin som förhoppningsvis ska få mig att må bättre. Så om du tillhör skaran som haft eller har Cerazette som preventivmedel och mått fint på dem, grattis! Men kom ihåg att vi alla fungerar olika.