Operation

Dagen D kom. Operationsdagen. Sjukt nervös. 06:20 åkte jag mot sjukhuset och var framme strax efter klockan 9. Letade mig fram till avdelningen och blev mött av gullig personal. Tilldelades en sängplats och fick kläder att byta till. Långa strumpor, härlig skjorta med knytning därbak. Sedan var det bara att vänta. Vänta. Vänta. Vänta.



12:50 blev jag nerkörd till operationen. Hamnade först på "torget" där patienterna förbereds. Fick träffa narkossköterskan och narkosläkaren. Efter en stund åkte vi in till operationssalen. Fick glida över till operationsbordet. Det togs uppgifter. De berättade vad som skulle hända. Läkaren tittade in och hejade. Sedan kom syrgasmasken. Åh vad jag ogillar den. Känns så jobbigt att andas. Hela kroppen skrek NEJ och jag tänkte flera gånger att "nä fan jag skiter i detta, det är inte värt det". Men så sa de att nu är det dags, tänk på något du tycker om och sov gott. Vet att jag tänkte på Julia och Elin, tittade upp i taket och vips var det någon som sa "det är dags att vakna nu Linda". Så var det gjort! Direkt jag vakna kände jag mig illamående så jag fick en spruta för det, sedan kände jag en hemsk smärta och fick en spruta för det. Sen slumra jag till och från ett tag på uppvaket. Vaknade och kände av jobbig yrsel, så jag blundade mest. Tror jag låg där i 2-3 timmar, sedan bedömde de mig som pigg nog. Så då fick jag åka tillbaka upp på avdelningen.


Slumrade vidare. Hade ont. Mådde skit. Men nu var det över. Meningen var nu att jag skulle upp, kissa och åka hem. Men hela världen gunga och något kiss ville inte komma. Så jag blev kvar över natten. 

Fick lite fika. Limpa och juice. Tuggade i mig till tonerna av rumsgranne som kräktes om och om igen. Fick i mig 1 1/2 macka men tuggorna växte, smaka inte gott. Men tvingade i mig då jag visste att kroppen behövde det. 

Vid 02:30 fick jag äntligen kissa och då kissade jag. Stappla upp på toa var 20-30 minut resten av natten. Stackars mina rumskamrater! 

Dagen efter gjorde ultraljud på urinblåsan och man konstantera att jag inte lyckades tömma den. Trots att jag precis kissat fanna det 4,5 dl kvar i blåsan. På detta feber och ömhet i magen. Hemgång blev ett frågetecken. Men efter många om och men, så fick jag bättre resultat på urinblåsan. Febern trodde de berodde på förkylningen. Och öm i magen var normalt. Så jag fick klartecken att åka hem.

Kl 13 hämtades jag och åkte hem. Två timmars bilresa där varje gupp kändes rejält, jag kramade kräkpåsen och längtade hem. Kom hem öm men välbehållen. Fick hjälp att duscha och sååå ljuvligt det kändes att få duscha, klä sig och vara hemma igen. 
#1 - - Robex Lundgren:

hoppas de gick bra.