Överlevde jag?

Jorå. Det var det värsta jag gjort men så skönt att det är över. Själva förberedelserna var hemska och utan detaljer så vart det såklart en del toabesök. Lyckades få i mig 4 liter klar dryck under tisdagen och är så less på juice nu. På kvällen började jag känna av det hela och tog dextrosol vid ett par tillfällen då det var nära att svartna för ögonen. Från midnatt var jag helt fastande. 

Natten var sömnlös. Toabesök och allmänt risigt tillstånd. Vid sju var jag riktigt less och väntan gick segt. Jag var extremt matt och yrseln var vidrig. Fick skjuts till sjukhuset och strax efter kl 14 var jag på plats och låg i sängen redo för min första (och förhoppningsvis sista) koloskopi. Lite prat, en nål i armen, lite lugnande (så ljuvligt) och sedan sa det god natt. Och så vakna jag upp en våning upp. Det var över :-) 

Jag sov ett tag (tog chansen) och sedan äntligen en macka och juice. Smaka ljuvligt!!! Sedan var det tack och hej. Blev hämtad och det var så skönt att komma hem. 

Igår och idag har jag haft ont och det känns bokstavligt talat som jag blivit överkörd. Fy bubblan!

Resultatet visade inga direkta fel förutom en blek slemhinna, men vad det berodde på visste de inte. Prover har tagits, dels vid koloskopin men även blodprover dagen efter. Så nu väntar jag igen. På resultaten. På nästa steg. På hjälp. 

Varit kämpiga dagar. Situationen blev ju inte roligare i och med att Elin fick feber igen på måndagkvällen. Hennes prover visade lite marginella förändringar på levern och de vita blodkropparna. Nu ska vi till barnläkaren härnäst och höra vad de säger. 

Ständigt dessa frågetecken :-(