"Min mormor hälsar och säger förlåt" av Fredrik Backman

"Elsa är sju år gammal och rätt störig. Eller hon uppfattas i alla fall så eftersom hon inte är helt blåst i skallen och den gällande samhällsnormen är ju att sjuåringar ska vara det. Mormor är hennes bästa vän. Hennes enda, faktiskt. Mormor brukade vara ett geni och jobba som kirurg, men nu kör hon bil utan körkort och står på balkongen med öppen morgonrock och skjuter på oanmälda besökare med paintballgevär. Folk säger att hon är annorlunda. Galen. Men mormor har ett hemligt språk och ett eget kungarike, "Miamas", och där är allt annorlunda. Det är dit mormor tar med Elsa när Elsas föräldrar skiljer sig och när Elsa blir slagen i skolan för att hon inte är som alla andra sjuåringar. Miamas är deras frizon, tills mormor en dag blir sjuk och får veta att hon är döende. Som ett sista äventyr ger hon då Elsa en serie brev, där mormor ber sina grannar om ursäkt. De leder Elsa till en trappuppgång fylld av militanta bostadsrättsivrare, fanatiska kaffedrickare, kamphundar, monster, fyllon och helt vanliga kärringar. Men de blir också upptakten på en historia där ett barn försöker lära sig acceptera att alla man älskar ska dö, och där hon bit för bit får veta sanningen om både kungariket Miamas och sin mormor."
 
Fredrik Backman har en begåvning. Han kan verkligen trolla med bokstäver och få fram de mest underbara historierna. Han tillhör utan tvekan eliten inom författarskaran vi har i Sverige när det kommer till att fånga läsaren. Från första sidan är man fast och när man nått fram till sista sidan så är man inte fast, man är en anhängare till Team Elsa.
Jag har skrattat, haft tårar i ögonen och känt en enorm värme sprida sig i kroppen under tiden jag läst denna bok. Och värmen består även efteråt. Vi ska inte vara så snabba att dra förutfattade meningar, vi bär alla på en historia, en förklaring till varför vi är som vi är. Träffsäker bok som lämnar läsaren med ett mer öppet sinne och ett varmt hjärta.
Avslutar med orden: läs den!
 
Betyg: 5 av 5