"Under vintergatans alla stjärnor" av Camilla Davidsson


"När vi lär känna Emma har hon utarbetad flytt karriärjobbet i Stockholm för att söka lyckan i London där Eric, amerikanen hon blivit handlöst förälskad i, bor. Deras relation blir komplicerad och utvecklas i en helt annan riktning än Emma tänkt sig. Hon lider sig igenom tiden i London och hankar sig fram på tillfälliga jobb. Av en tillfällighet hör hon talas om den tusenåriga pilgrimsleden Camino de Santiago de Compostela i Spanien och får en ingivelse att den är precis vad hon behöver för att reda upp sitt liv. Med en gammal ryggsäck och ett par slitna gymnastikskor ger hon sig iväg på den åttio mil långa vandringen mitt under den spanska högsommaren.
Att vandra långa sträckor dag efter dag är jobbigare än Emma någonsin kunnat föreställa sig. Under mödosamma dagar till fots genom den spanska landsbygden tvingas hon konfrontera sina mörkaste tankar och minnen från det förflutna. Men hon är inte ensam. Längs vägen möter hon en rad färgstarka personer från olika världsdelar och bakgrund. Flera av dem får stor betydelse för henne på olika plan. Emmas spontana infall utvecklas till en omvälvande resa som får henne att omvärdera sina livsval och allt hon någonsin trott på."
 
Jag tog chansen då jag fick den att läsa denna bok fast jag visste att det egentligen inte var min sorts bok. Jag är mer en deckartjej än en feelgoodtjej. Jag brukar inte gilla feelgoodromaner då de oftast är sega och rent ut sagt tråkiga. Så detta var en chansning. Fråga mig inte varför jag hoppade på detta tåg. Normalt skulle jag skakat på huvudet och sagt att nix, det där är definitivt inte en bok jag vill läsa. Men boken lockade på något sätt och jag tror faktiskt att det var omslaget som fick mig fångad och intresserad.
 
Och detta är en chansning jag verkligen är glad att jag hoppade på.
Vilken bok!!
 
Varje ledig stund (och med två små busfrön finns det tyvärr väldigt lite ledig tid) tog jag chansen och dök ned i boken. Från allra första meningen "Emma sneglade på tavlan med avgångstider för säkert tionde gången" var jag fast. Jag hade svårt att sluta läsa. När jag inte läste gick jag och funderade på Emma och vad som väntade henne härnäst. Och när jag nådde fram till den sista meningen (och den avslöjar jag inte) var det med en klump i bröstet. Kändes som jag sa hej då till en vän. En vän som jag definitivt vill återse.
 
Boken gav så mycket mer än en läsupplevelse. Den satte fart på mina egna tankar och upplevelser. Tankar kring mitt eget bagage som jag släpar runt på här i livet. Den påverkade mig verkligen. På ett mycket positivt sätt.
 
Den var varken seg eller tråkig. Tvärtom. Den var en bladvändare som sög tag i mig och mina tankar. En bok som gav mig som läsare både leenden och tårar. En bok som tog sig rakt in i hjärtat. Så det kan inte bli annat än full pott. En solklar femma som spred ljus i min regniga vardag.
 
Läs den!
 
Betyg: 5 av 5
 
 
 

"Min är hämnden" av Varg Gyllander


"Vid ett besök på Skansen i Stockholm försvinner den rikskände och omstridde politikern Sanfrid Aronssons nioåriga dotter Irina. Ena ögonblicket är hon där, i nästa är hon borta; till synes uppslukad av den regntunga hösteftermiddagen. Kriminaltekniker Pia Levin är tidigt på plats och gör ett fynd som får henne att uppsöka ITbrottschefen Jerzy Mrowka en man som sedan många år tillbaka driver en alltmer desperat jakt på pedofiler. Kan Irina ha fallit offer för någon av männen på Jerzys svarta lista? Samtidigt finns det flera tecken som tyder på att Irinas mor Natasja, som nyligen förlorat en vårdnadstvist om dottern, kan vara inblandad i försvinnandet. Problemet är bara att Natasja sedan en vecka tillbaka sitter i fängelse i väntan på att utvisas till Tjetjenien. Och det visar sig snart att någon är beredd att gå mycket långt för att förhindra Pia och hennes kollegor att förhöra Natasja innan planet lyfter från Sverige."
 
Återigen har han gjort det. Varg Gyllander har lyckats få till en riktigt bra bok! Den femte och avslutande boken om Pia Levin och Ulf Holtz är en bok som jag inte kunde sluta läsa när jag väl hade börjat. Att den handlar om ett försvunnet barn fångar mig som förälder speciellt. Jag kunde inte göra annat än att läsa vidare för att få veta hur det slutade. Och jag kunde inte göra annat än att rysa av obehag inför tanken om ett av mina egna barn försvann.
 
Varg Gyllanders böcker anses många gånger vara CSI på svenska i bokformat och jag kan bara hålla med. Han lyckas få det polisiära arbetet både förståeligt och intressant. Inget segt svammel som man tappar intresset för. Utan hans persongestaltningar, miljöbeskrivningar och allt polisarbete är beskrivet på bästa sätt och ger mig inte bara en läsupplevelse utan även en filmupplevelse. För allt det jag läser ser jag spelas upp på näthinnan. Jag är på plats och jag ser det som händer. Vilket ger en underbar och häftig upplevelse. Man dras helt enkelt in i boken.
 
Jag kan inget annat göra än att ge boken en femma av fem möjliga, den får full pott för att den fångade mig, berörde mig och för att den gav mig en oförglömlig läsupplevelse. Tack för det!
 
Betyg: 5 av 5 möjliga
Visa fler inlägg