Nytt köksbord

Tänkte jag skulle visa er vårt fina nya köksbord.
Kanske inte nytt, utan nytt begagnat kan man säga.
Det är ett gammalt furubord som var grymt slitet.
Sambon slipa ned bordskivan. Betsa och lacka.
Sedan måla han underredet vitt.
Blev kanon!


"Porto Francos väktare" av Ann Rosman



"En ung kvinna stiger iland i Marstrands hamn en septemberdag 1793. Håret är kapat under mössan, hennes bröst är lindade och byxorna hänger löst på den gängliga kroppen. Runt omkring myllrar det av liv; sjömän på skeppen, handlare, brottslingar som fått amnesti i frihamnen. Hennes enda hopp står till att de ska ta henne för en man, att hon ska hitta arbete och någonstans att bo. Att hon inte ska tvingas åka tillbaka.
220 år senare görs ett gruvligt fynd på Klöverön. En kvinna och ett spädbarn hittas döda i Gamle mosse och kriminalinspektör Karin Adler kopplas in. Men att identifiera de två döda visar sig vara lättare sagt än gjort. Det enda man kan säga med säkerhet är att de har legat i mossen länge. Väldigt länge.
Trådarna leder Karin Adler långt tillbaka i Marstrands historia, och sakta men säkert nystas en osannolik historia upp."
(Hämtat från Bokus)
 

Succé igen. Ann Rosman kan verkligen fånga en läsare med sina underbara historier. Jag gillar miljöerna. Jag gillar personporträtten. Jag gillar att få en ny bok av Ann Rosman i mina händer. Hon blir bara bättre och bättre tycker. Hennes första bok var lite trevande, den andra var lite bättre och denna gången är det fullträff.
Det enda negativa jag kan se med hennes böcker är att man läser ut dem för fort eftersom de är spännande och det är alltid lika tomt och tråkigt efter att man slutfört en bok. Man vill stanna kvar i bokens miljö! Och så har det varit med hennes två tidigare böcker och så var det med denna. Ann Rosman är en stjärna!

Betyg: 5 av 5

 

 

Sommarlov - ur en annan synvinkel

Överallt nu möts man av glädjen kring examen och sommarlov. Det skrivs om lyckan på Facebook och i bloggar. Man hör barn och föräldrar prata varmt om sommarlovet och den stora examensdagen. Nya kläder köps. Frisyrer fixas. Dagen planeras in i minsta detalj för att bli sådär superperfekt som en examensdag ska bli oavsett vilken årskurs man än lämnar bakom sig.

Mina egna minnen är inte bara ljusa. Visst de första sex åren var det inga problem. Jag var en i klassen. Jag övade på examenssången tillsammans med kamraterna. Jag fick nya, fina (?) kläder och dagen var sådär pirrig och fylld av förväntan som en examensdag ska vara. Men examen under högstadiet hade en annan innebörd.
Under högstadiet var jag mobbad. Inte en i klassen. Jag var utanför och sommarlovet fick en annan innebörd. För när jag fick sommarlov fick jag även frihet. Jag slapp träffa mina klasskamrater. Jag slapp gå till skolan och få höra hur värdelös jag var.  Jag slapp vakna med magont inför ännu en skoldag. Sommarlovet var min frihet!

När jag stod på den sista examensdagen i grundskolan var jag överlycklig inombords. Jag skulle slippa träffa mina mobbare. Jag skulle slippa gå till skolan. Jag skulle slippa kämpa för överlevnad. Jag kan än idag känna den lycka jag kände inom mig. Jag hade överlevt. Jag levde.

Så när jag läser om alla föräldrar, barn och ungdomars examen och stundande sommarlov får jag en klump i magen. För hur har de som är mobbade det idag? Kan de finna en fristad i sommarlovet som jag gjorde? Jag är rädd för att de inte kan det. Idag omges nämligen barn och ungdomar av en annan teknik som gör det möjligt för mobbarna att tjugofyra timmar om dygnet fortsätta sin hetsjakt, oavsett om det är skoldag eller lov. Via mobil och internet sker handlingar som släcker livslust hos många barn och ungdomar. Och ingen ser att detta sker.

När jag kom innanför dörren hemma var jag fri. Ingen mobbare följde med mig hem, förutom inom mig. Men jag kunde skjuta bort alla mobbningshandlingar från mitt liv i hemmet. Jag kunde få andas ut. Leva. Ingen i familjen visste vad som hände i skolan förrän på slutet. Men det tunga är att trots att mitt skolk kom upp till ytan och ifrågasattes hände inget mer. Jag neka till att vara mobbad och varken lärare eller familj agera efter detta. Jag fortsatte skolka och kämpa för livet på egen hand.

Idag har de mobbade svårare att finna en fristad. Och detta släcker liv. Detta får barn och ungdomar att slutligen avsluta sina liv. Och detta är så fruktansvärt att det är svårt att sätta ord på det. Men det är ett svek som inte får ske. Lärare och föräldrar måste se och de måste framförallt agera.

Att se och agera - räddar liv!!

Och du som är mobbad. Det blir bättre. Jag lovar. Sluta aldrig kämpa. För det blir bättre en dag!!


DU ÄR INTE ENSAM av JONAS GARDELL

Det finns dom som gjort dej illa
Det finns dom som inget vet
Det finns dom som gjort en grej av
att skrika ut din hemlighet
Det finns dom som stal din stolthet
Det finns dom som tog ditt mod
Och dom som ingenting förstod


Dig som ingen känner
Dig som ingen ser
Du som saknar vänner
Och knappt vill andas mer
Hör på mig min kära
Hur ska jag få dig att förstå
Du måste resa dig och gå


Du är inte ensam
det finns nån som går med dig
Han vill att du ska veta
Att han har det som du
Som du


Vägen tom och öde
Gryningsljuset klart
Du står vid busshållplatsen
Och bussen kommer snart
Nu lämnar du allt gammalt
Här tar din barndom slut


Nu tar du steget ut
Och när du har rest dig
Vänd dig inte om
Finns ingen väg tillbaka
Varifrån du kom

Allt dom ville ge dig
har du rivit och förstört
allt dom hade att säga
har du redan hört


Du är inte ensam
Det finns dom som följer dig
Dom vet hur det är
För dom har själva varit där


Det finns nåd för nya världar
Mycket större än den här
Nya skapelser och tider
nåd för allt som blir och är


Och alla deras lögner
Betyder ingenting
Tro mig när jag säger
Skammen var aldrig din


Du är inte ensam
Det finns dom som går med dig
Du är aldrig ensam
det finns dom som följer dig
Du är inte ensam

Det finns dom som vet hur det är
Du är aldrig ensam
dom har själva varit där

  

Visa fler inlägg