Kämpar

(null)

Man kan lugnt säga att jag ramlat ned rejält i ett svart hål och jag försöker verkligen kämpa mig upp ur detta. Flera gånger når huvudet upp över kanten och jag kikar fram med lycka för att strax tappa greppet för att dimpa ned igen. Irriterande och frustrerande! 

Extraslag, smärta, dimsyn, illamående och en en extrem olustkänsla i kroppen är vardag. Det gäller att lägga energin där den behövs. Inte göra för mycket och inte för lite. Utan hitta till detta härliga lagom. Men utöver det vanliga så har även en förkylning kommit på besök med lite halsont, snuva och ökade symtom från bröstkorgen. 

Inatt hade jag dessutom värsta natten på väldigt, väldigt länge. Mensen kom igår och på kvällen hade jag en eskalerande smärta som nådde sin kulmen inatt när jag låg stilla i sängen och inte vågade röra mig pga smärtan samtidigt som jag inte kunde ligga still pga smärtan. Smärtlindringen hemma hjälpte inget, vetekudden lindrade inget. Jag frös. Svettades. Mådde illa. Och hade brutalt ont. Stundtals var jag nära att be mannen ringa ambulansen. Men så biter man ihop. För det är enklare. Men nattens smärta var brutal på ett nytt vis. Och allt som är nytt gör mig lite orolig. Så det var en tuff natt :-( 



Försöker

Försöker att dagligen ta en kort promenad. Det blir inte långt och det går inte fort. Men jag tar den och jag är mer än nöjd med att jag fixar det! Hänt flera gånger att jag står still och funderar på hur sjutton jag ska ta mig hem. Smärtan i kroppen är enorm. 

Extraslagen på hjärtat det är en mer eller mindre ständig plåga. Ångesten dessa ger är hemsk och tro mig det går inte att ignorera dem och tänka på annat. De är intensiva och påfrestande i perioder.

Jäkla skitkropp just nu! 

(null)

Uppdatering

Dåligt med bloggande. Betydligt mer aktiv på Instagram. Och allt beror på hälsan. Orken att få ihop inlägg av längre karaktär är mer eller mindre obefintlig. Tyvärr. 

Måendet är kaotiskt. Mår bara sämre och sämre. På så många plan. Och kämparglöden är just nu väldigt låg. Vården är inte direkt intresserad av att hjälpa mig längre med mina fysiska symtom. Och jag känner mig både övergiven och uppgiven.

Just nu är det bara tungt :-( 
Visa fler inlägg