Smärta från helvetet

(null)

Så slog den till. Smärtan. Orkar knappt leta efter styrkan just nu att ta mig an dessa vidriga kramper. Det känns som någon bokstavligen kör in kniven i magen och vrider om. Ont så det finns inte. 



Seriöst?

Jag är väl kristen om man måste välja. Jag vill tro på han däruppe och jag finner många gånger stöd i den tron. Men nu måste vi nog ta ett snack. Han däruppe och jag. För detta är löjligt. Den ena skiten efter det andra. Hur jävla mycket ska man liksom behöva ta sig an? 

Andra samlar på knepiga Pez-figurer, andra på gröna grodor och den tredje på tomtar. Men jag samlar på krämpor och sjukdomar. Ofrivilligt!! Vill byta denna samling mot elefanter. Det var mycket mysigare att samla på gråa söta elefanter, som jag en gång gjorde. Istället för detta. 

Jag anser mig ha haft min del av sjukdomar och krämpor. Jag är mer bevandrad i vårdkarusellen än många andra, jag har haft fight på fight mot den svenska (bedrövliga) vården. Jag är SÅ less på detta. Men det kvittar. Min kropp är minst sagt problematisk och problemen staplas på hög. 

Vilsen är bara förnamnet. Rädd som fan emellanåt. Less för det mesta. Men har styrkan i mina barn. Jag tänker INTE ge upp!! Men återigen är det upp tillbevis för han däruppe. För nu behöver jag honom. 

(null)

Visa fler inlägg